Vecka 32 +0

Jag och magen är på landet och har det skönt med sol och bad. Ännu har jag inte förstått dom som himlat med ögonen när jag berättat att BF är i slutet av augusti. Dom som sagt "ojoj, stackare, dom där varma månaderna..." Jag tycker det är härligt!

Vecka 32

Vecka 31 +5

MVC-besök idag. Bebisen växer som den ska, jag lite mer än vad den kurva jag letade fram på internet säger (väger redan 79 kilo... känner mig som en heffaklump med mina 176 centimeter, bättre liten och rund än lång och rund tror jag, då ser det mer sött ut, än skräckinjagande - duns, duns, duns - här kommer stora jätten och tar dig, liksom...), blodtrycket är fortfarande fint (110/85) och barnmorskan tyckte jag solade förståndigt. Det är så många som sagt att man inte ska vara i solen alls, att bebisen kan vara ljusskygg inne i magen osv. Jag använder högt solskydd och jag är i solen högst en timme åt gången. Annars bör man lägga något över magen, sa barmorskan. Men efter en timme är jag mer än nöjd. Dessutom är den timmen på förmiddagen och sen kanske en på eftermiddagen. Mellan 11 och 15 brukar jag försöka hålla mig i skuggan. Skönast så.

Fick också veta att bebisen fixerat sig. Huvudet låg stadigt nedåt och kommer alltså så förbli. Det är ganska tidigt, men inte ovanligt, och inget som tyder på en för tidig födsel. "Du kan fortfarande gå över tiden" sa barnmorskan.

Men det hoppas jag att vi slipper. Nio månader är alldeles tillräckligt länge!

Nu flyr jag stan för bad och sol på landet igen. Härliga tider!

Vecka 31 +4

I morse vaknade jag av enorm smärta. M vaknade av mitt skrik. För skrek gjorde jag. Högt. Det gjorde sjukt ont i vaden. Värsta sendraget jag någonsin fått. Det satt i någon minut sen släppte det. Men det onda har suttit i hela dagen. Det är galet ömt efter sendraget. 

Hooked på Google som man är kollade jag "gravid + sendrag". Hade för mig att jag läst något om det. Och mycket riktigt, sendrag är vanligt, särskilt i slutet av graviditeten. Vissa tror att det är magnesiumbrist och äter kosttillskott, andra hävdar att yllestrumpor på natten är enda boten. Yllesockor i den här värmen? I don't think so... 

Vecka 31 +3

Ibland har det sparkats lätt och rytmiskt i magen. Det är såklart bebisen som har hicka, slog det mig idag. Det borde jag ju förstått men... jag är inte särskilt snabb som gravid, och det blir bara värre och värre. Nyss skrev jag in "www" i adressraden på datorn och stannade sen upp. Jag hade glömt vad jag skulle kolla! 

Vecka 31 +0

Det är inte lika lätt att ta bild på sig själv i spegeln, men jag gör ett försök härifrån stugan på landet där jag lever i bikini eller baddräkt. Härliga, härliga sol!

Vecka 31

Vecka 30 +5

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort för mig. Jag har nu hängt ensam i stugan i två nätter. Mycket för mörkrädda lilla jag. Men att åka hem till stan när värsta sommarvärmen vankades kändes inte aktuellt. 

Medan föräldrar och svärföräldrar varit oroliga över att jättegravida jag ska sitta ensam på landet utan bil (ja och utan körkort också, kanske ska tilläggas) har jag, peppar peppar, litat på att bebisen där inne ska sköta sig ett tag till, men däremot varit orolig över spökena. 

Men jag har än så länge lyckats hålla dom på behörigt avstånd och bara varit litelite rädd på kvällar och nätter. Herregud, jag ska ju få en liten att ha ansvar över, jag måste ju lära mig att vara själv även i en mörk, enslig stuga. 

Imorgon kväll kommer M hit och jobbar resten av veckan härifrån. Han är efterlängtad, kan jag säga! Mer än vanligt. Särskilt under dygnets mörka timmar. Dom andra, dom soliga, då har jag inga som helst problem med att bara softa i all ensamhet. Fast särskilt ensam känner jag mig inte då jag har en bebis i magen som verkar vara mer vaken än sovande! Mycket hoppade, studsande och dansande där inne! 

Härliga tider!

Vecka 30 +0

Midsommar imorgon, solen lyser med sin fråvaro och jag går in i vecka 30. Det känns helt ofattbart. Fast när jag tittar ner och får sträcka på nacken för att se tårna (lätt överdrift, men ändå) så verkar det rätt logiskt ändå:

Vecka 30

Det röda märket där på sidan förresten är det som oroar mig lite ännu. Där satt fästingen. Fast ännu ingen större ring runtomkring, så jag borde slå bort oron egentligen. Men man vet ju hur lätt det är...